hur många som helst och inget vettigt

Nu har de helt plötsligt kommit i en klunga. Hur sjutton gick det till? Helt plötsligt sitter hon där med 5 chattfönster och det är bara killar som vill prata. Hur gick det till? Inte nåt intressant heller.

Förbannad

Jag är såååå förbannad!!!!!!!!!!!! Jag är så sjukt sur!!!!

Varför är folk såååå tråkiga? Varför är inte folk mer spontana och varför är inte folk trevliga!????? Jag blir så ursäkta mig men JÄVLA trött på FOLK!!!!!!! ÖREBRO suger verkligen fett. Det är så tråkigt att folk är så bittra och inte orkar hitta på nåt? Varför ska det vara så svårt??? Nej men jag vet vi sitter hemma och klagar på våra liv fast någon annan vill hitta på nåt! Och tittar på tv i stället, MYCKET BÄTTRE. För det är så givande att titta på tv istället för att umgås med sina vänner och grilla eller bara hänga. SUCK SUCK SUCK. Jag vet att jag låter en aaaaning bitter. Men nu får det fanimej vara nog. Jag blir så trött. Och jag har haft en jättebra dag. Men min känsla av att umgås med folk också som inte tycker om mig eller att jag på nåt sätt har fått folk runt omkring mig som inte tycker om mig gör inte det hela bättre. Nu ska jag ta ett bad i mitt badkar. Och sen ska jag gå och lägga mig och gråta lite. För det behöver jag idag.

Nu e det många järn i brasan

Fyra punkter:

RECLOTHING är vårat senaste projekt. Jag tillsammans med tre stycken andra i min trogna klass har startat en klädbytarförening.

LONGBOARD är just nu min högsta och närmaste dröm att lära mig. Jag ska lätt kunna åka till krogen i stilettklackar och en het klänning innan sommaren börjar.

SOMMAREN är inte jättetydlig och skarp framför mig. Har en tanke om att åka till Oslo och jobba. En annan att dra till rivieran och leka rikemansbarn på jakter. Är mer sugen på det sistnämnda om jag ska vara ärlig.

KILLAR är överskattat och underskattat på många sätt. Jag har roligt utan dem och åt dem. Men det finns faktiskt romantiska sådana. De är ofta förknippade som humorlösa tråkiga personer i min hjärna dessvärre. Jag dejtade en kille i två veckor innan han flyttade iväg. Han hade allt. VERKLIGEN allt. UTOM HUMOR. Han var kock, tjänade bra pengar, hade surdeg i kylen, 50-tals möbler och massa växter i sin lägenhet, en hästen säng, bra musiksmak, mustasch, mörkt hår, bred kropp, skogshuggare, rutiga skjortor, snäll, omtänksam, tända ljus och en kandelaber, hygienisk... MEN PAPPAHUMOR. Det håller inte. Ledsen men det håller aldrig!

Livet är fullt av överraskningar. Blev utbjuden häromdagen av en kollega. Jag var väldigt tydlig med att det inte var en dejt. Men tror att det blev lite så i alla fall... Jag lyckas alltid. (eller misslyckas, beror på hur man ser det)

Jag är allmänt lycklig just nu. Lite hosta går hon runt på och matvanorna måste förbättras avsevärt. Lite linfrön och kokat vatten på det så ska det nog lösa sig. Longboarden gör nog sitt också.

Tack för mig.

Kyss i skreve