Jag fattar ingenting!

Jag har träffat 6st killar de senaste 2månaderna och jag fattar ingenting. Killar i den här stan är så märkliga och oförmögna till att agera moget. Människor över lag är bittra och snåla och onåbara. Jag tycker att jag försöker men utan framgång. Jag är inte direkt känd för att vara blyg heller.

Rikt inifrån och ut. Ska det vara så svårt? Då menar jag inte nödvändigtvis pengar, men personlighet och humor.

Kom igen!

DRAMAQUEEN

Ibland är det bra att sopa under mattan.

Jag är ingen förespråkare av detta. Har aldrig varit och kommer aldrig bli antagligen. Om man inte pratar om det som händer i en hur ska en människa då kunna lära känna en. Jag kan ju inte gissa mig till. Är det inte det som killar brukar snacka om? " Jag kan ju inte läsa tankar liksom!" Men när jag väl får ur mig mina tankar, brukar inte ta så lång tid i och för sig, så är det inte många som orkar lyssna på det. Hur tänker dem undrar jag då. Har gått upp för mig vad grunda människor är. Tyvärr. Det är tråkigt och ledsamt framförallt.

Men ibland är det bra att sopa under mattan.

Men bara lite lite lite lite lite lite i taget. För då lär man sig att inte var en sån extrem dramaqueen. Det är bra för mig.

Men för er som inte är en extrem dramaqueen, och har svårt för att uttrycka sig:

PRATA. GRÅT. SKRATTA. SKÄMS. UPPREPA. ÄLTA. TYCK SYND OM ER SJÄLVA. ÄLSKA ER SJÄLVA. UPPSKATTA ER HUMOR OCH PERSON. OCH ANDRAS. SOM STÅR UT MED ER. SÄTT GRÄNSER DÄR DEM BEHÖVS OCH SUDDA UT DE SOM BEGRÄNSAR. ÄLSKA MYCKET OCH HÄNGIVET.

Högt och ljudligt.

Mitt tips för dagen.

Puss

Misstag

Jag ångrar det. Massor. Jag var så dum. Jag är så ledsen. Men jag kan inget göra. När är det stopp?

Hjärtans dagen..

Jag suckar på den här dagen. Jag klarar den inte. Om man inte blir uppvaktad så känner man sig totalt misslyckad eller så har man skapat en dag för att kunna uttrycka sin kärlek till den man älskar. Jag pallar inte ytligheten. Back off ya´ll. Det är dags.

Inga fler äventyr...

Usch. Jag vill bara spola tillbaka till kl 14 igår när jag gick med på att åka till Karlskoga. Vad skulle jag dit och göra. Det slutade med en gråtande kille och tre om än festliga, så urlama och egocentriska, dj:s. Nåt jag är väldigt bra på är att hamna i skiten och ställa till det för mig. Det blir lås och slänga nyckeln på mig ett tag framöver.

Ikväll blir det deg i soffan och melodifestivalen. Jag älskar melodifestivalen. Töntar är dem som tycker att vi som tittar på det är dumma i huvudet. (Tankefel) Men det skiter jag i. För jag tycker att det bör bli skärpning.

Den senaste veckan har jag nobbat tre killar. Sparkat ut en, utnyjjat en annan och totaltdissat en tredje. Jag har blivit ett svin. Hur gick det till?

Äventyr!

Jag vaknade en morgon, ungefär 4 veckor sedan och kände en enorm tristess över min trista vardag. Ett telefonsamtal och beslut senare skaffade jag mig en inneboende. En kort, liten, näst intill obefintlig eritrean med tydlig göteborska, som använde min soffa som en 1,40 säng. Varje kväll kom jag hem och han låg och sov. Andades så tyst och försiktigt att jag ibland kunde vakna mitt i natten för att se om han levde. Den goa eritreanen stannade i 4 dagar sen fann han ett riktigt boende. Strax därefter kom en ny man in i mitt hem. Äventyret började. Det varade i lite mer än 3veckor. Innan jag fick nog. Roligt var det. Och jobbigt var det. Och märkligt. Och ytterligt. Och några poliser. Men framförallt blev jag arg på mig själv.

En tanke som återkommit till mig under hela tiden och som fortfarande inte fått något svar är " hur snäll ska man vara, hur modig ska man vara, hur hängiven och envis ska man vara?" Jag är en person som jag själv skulle vilja säga har en djup längtan efter att göra rätt. Det är dessvärre inte alla som vill det. Jag vill att mitt liv och min vänlighet och uthållighet med mina och andras skitiga och tunga resväska ska kunna förändra mig och andras liv och värderingar och val till det bättre.

Jag fick den finaste komplimangen häromdagen.

"Jag vill ge dig en komplimang för ditt känsliga och vackra hjärta".

En helg i sthlm och skitiga kalsonger, blod och dataspel, snygga vänner, och aldrig mer denna karl har präglat mitt äventyr. Avverkat lite för många på för kort tid. Men det är som att det går hand i hand. Puckade män. Mycket äventyr och med mycket äventyr kommer mycket energi som alltid avslutas med en förundran över den enorma brist på driftiga, pålitliga, intelligenta, hängivna, musikaliska, roliga, snygga, modiga och rejäla män.

Jag med mina kvinnliga vänner ser fram emot att få upptäcka denna värld. Tills vidare får vi nöja oss med alla de sviniga karlar som omfamnar oss i all sin otrohet.