Flytande tillvaro kan vara ganska skönt tycker jag. Det är nog det jag vill ha. Det är därför ingenting består. Ingenting stannar kvar och rotas. Man tror det men icke. Fast det skulle vara så skönt om det gick. Eller är det bara en spiral av konstant förändring som sker. En illusion av att det inte är bestående. Ett uttryck som följer mig är " det som tar mer energi än vad det ger är inte värt att lägga tid på". Men hur vet man egentligen? Det kanske tar massor med energi nu men ger avsevärt mycket mer om ett tag. Det är allt eller inget... men ändå ger jag så mycket i mellanläget. Utsugen blir jag. Utsugen och tom trots att jag tror att det ska fylla mig och mätta min längtan. Vad fan gör man här? Vem ger jag till? Vem ger jag så mycket energi som jag vill ha själv? Energin kanske tar slut för att jag inte hämtar någonstans. Från någon annanstans. Gud vad jag saknar kärleken, stillheten och tilliten. Det här är allt jag begär.
Love me like a river does.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar