Jag är ingen förespråkare av detta. Har aldrig varit och kommer aldrig bli antagligen. Om man inte pratar om det som händer i en hur ska en människa då kunna lära känna en. Jag kan ju inte gissa mig till. Är det inte det som killar brukar snacka om? " Jag kan ju inte läsa tankar liksom!" Men när jag väl får ur mig mina tankar, brukar inte ta så lång tid i och för sig, så är det inte många som orkar lyssna på det. Hur tänker dem undrar jag då. Har gått upp för mig vad grunda människor är. Tyvärr. Det är tråkigt och ledsamt framförallt.
Men ibland är det bra att sopa under mattan.
Men bara lite lite lite lite lite lite i taget. För då lär man sig att inte var en sån extrem dramaqueen. Det är bra för mig.
Men för er som inte är en extrem dramaqueen, och har svårt för att uttrycka sig:
PRATA. GRÅT. SKRATTA. SKÄMS. UPPREPA. ÄLTA. TYCK SYND OM ER SJÄLVA. ÄLSKA ER SJÄLVA. UPPSKATTA ER HUMOR OCH PERSON. OCH ANDRAS. SOM STÅR UT MED ER. SÄTT GRÄNSER DÄR DEM BEHÖVS OCH SUDDA UT DE SOM BEGRÄNSAR. ÄLSKA MYCKET OCH HÄNGIVET.
Högt och ljudligt.
Mitt tips för dagen.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar