Underhållning

Jag sitter i min soffa och telefonen ringer. Det är min goda vän. Hon står utanför mitt fönster, som i en och annan saga, med sitt långa blonda hår. Det var som att min bön nått fram. Hon var precis vad jag behövde. Plötsligt sjönk allt ner och livet föll på plats. Tänk att få ha en sån stark och djup vänskap. Det är fattigt på det i den här världen.

Min andra vän säger att underhållning är meningen med livet. Jag funderar på det och det kan stämma till viss del tror jag. Men när det skapar mer ångest än välmående så väljer jag att inte tro det. Jag vill tror att det är mer än så. Mycket mer.

Att göra och vara.

Att kunna vara utan att göra är visdom om inte varandet är lättja. Att kunna göra utan att vara är inte vishet. Vilket leder mig till att, att vara, är mest väsentligt för att åstadkomma något, och åstadkommer underhållning gör jag bäst genom att våga vara i underhållningen. Att vara i nuet. Det är det som skapar det djupa engagemanget.

Andas är också bra. Det underlättar. Och räkna till tio.