Back in the game...

Jag är så skraj. Verkligen. Jag vet inte nåt. Allt är så osäkert och nu måste jag göra det stabilt. Var börjar jag? Pengar är ett nödvändigt ont. Jag avskyr pengar. De är roten till så mycket ont. Men när man har dem så underlättar de oerhört mycket. Jag orkar inte nåt. Måste öka ambitionen lite och sysselsätta mig.

Jag har inga ben på min säng. Soffbordets ben är trasigt, spegeln står på en bänk... oupphängd. Mina ben är klena. Mitt psyke är klent. Jag stöter bort när nåt kommer för nära. Och ändå är det det enda jag vill.

Att skapa starka och nära relationer.

Vem vet egentligen vad den vill?

Jag börjar ge efter igen. Och är sårbar. Fan.